Blockerad i hjärnan
Varenda gång, och då menar jag verkligen precis varenda gång, jag ska åka med Oscar på bortamatch uppstår stress och lindrig panik i bilen. Jag hittar nämligen ALDRIG de där jä--la fotbollsplanerna. Det liksom låser sig i huvudet redan från början. Kan inte tänka positivt, utan är helt inställd på att jag kommer att köra vilse. Och vad händer då? Jo, vilse!
Trots GPS i både bil och telefon, med detaljerad färdbeskrivning, så går det bara inte. Samma sak ikväll. Jag kom helt fel, tiden tickar på och jag inser att vi redan är en kvart sena till samlingen. Och det räcker inte med att jag har Oscar i bilen utan jag hade tre viktiga spelare. Så jag fick, återigen, ringa till tränaren och förklara att jag är helt lost, och han får guida mig som värsta NetonNet-rösten. Så fick det bli idag, för det har varit tillfällen då jag ringt och bett om hjälp med vägen och fått utförlig förklaring. Men eftersom min hjärna vid det laget är låst av stress, så kan jag inte ta in informationen och får liksom låtsas att jag fattar hur jag ska köra....
Som ni förstår så är Oscar mindre nöjd med att ha mig som chaufför till matcherna, för han blir lika stressad som jag över att komma för sent (Lundström-syndromet). Och det blir inte bättre av att han hela tiden sitter och frågar: "Vad är klockan nu?" "Hur länge sedan var det vi skulle ha samlats?" osv.
Snälla Vägverket, eller vem jag nu ska vädja till, kan ni inte skylta till alla dessa fotbollsanläggningar? Det måste ju finnas hundratals föräldrar som kör bort sig varje vecka. Eller?
Kommentarer
Postat av: Cilla
Då är vi två.
Postat av: Paula
Nej tre... Jag har dock lärt mig av alla misstag, att jag ska följa GPSen på antal meter jag har kvar att svänga höger eller vänter och inte gå efter själva kartan... KRAM!!
Trackback
