Det går utför med bloggen...
Men så här dåligt trodde jag inte att det skulle gå. Men jag får helt enkelt sänka ambitionsnivån för en stund. Just nu är det för mycket i mitt huvud och för få minutrar på dygnet för att få till bloggandet. Men var tålmodig. Ambitionen finns, liksom en splitter ny kamera som ska ge er finare bilder att titta på också.
Det här helgen har gått i tennisens och svärföräldrarnas tecken. Stockholm Open på lördagen, med siktet inställt på favoriten Federer. Mina blickar fastnade på Federers extremt vältrimmade kropp, och på en och annan kändis. Mest konfunderad var jag över att Johan och Leoni Perssons son, ca tre år gammal, satt prick still i sina föräldrars knä i två HELA matcher! Vad hade de för superknep? Det klarade inte ens våra barn, sju och tio år gamla. Barnen fokuserade mer på våra Iphones än på tennisspelet (och på att springa och köpa saker i kioskerna), men Christoffer gjorde väl lite valuta för biljettkostnaden och följde matcherna med stort intresse.
Och som sig bör efter tre middagar med tjocka släkten, sitter jag här med bautastor mage och proppmätt som aldrig förr. Kanske kan jag springa lite barfotarundor på stranden i Thailand nästa vekck? Förlåt, men jag var tvungen.
Kommentarer
Postat av: Cilla
Fispotta där!!!
Trackback
