Släpp fram barnet i dig!
Kan inte sluta tänka på Pär Johanssons kloka ord i sitt Sommarprat. Några av hans budskap etsade sig fast och jag resonerar mycket med mig själv (tyst i huvudet alltså ; ) . Till exempel jämförde han ett barns sovställning med sin egen. Och då tänker jag på Lovisa, som sover just som han beskrev det - på rygg med armarna rakt utsträckta från kroppen. Det signalerar öppenhet, lugn och tillit till livet. Själv ligger man bredvid i fosterställning och oroar sig för det som komma skall... Hur kunde det bli så? När formas man från att som barn se alla som likställda, till att döma och analysera människors olikheter?? Varför slutar man be om det man behöver utan att tveka, för att i stället klara allt själv och inte vilja vara till besvär?? När formas man egentligen till att bli en varelse som ska passa in i ideal och samhällets mönster?
Jag har bestämt mig för två saker: 1. Försöka lära mig mer av barnen. Kopiera beteenden, fråga hur de tänker och släppa fram det lilla barn som kanske finns långt inne i min kontrollerade själ. Släppa auto-piloten! 2. Motivera och stödja våra barns egenheter, talanger och personligheter så att de i framtiden kommer att få en god självkänsla och trivas med sig själva.
Nu återstår att se hur det kommer att gå. Men ambitionen känns god.
Kommentarer
Trackback
