Frallan - here we come!

Två år sedan är det vi var här, tillsammans hela familjen. Länge sen för att vara vi. Vi har det alltid så mysigt här i Mandelieu strax utanför Cannes.
Efter en fantastisk vistelse i Skåne med sol och allt de bästa svensk sommar har att erbjuda, så var det inte lite utan att man frågade sig om den här resan egentligen var nödvändig att åka iväg utomlands. Men så fort vi landade, och den fuktiga värmen och de speciella dofterna slog emot oss, så kändes det så härligt. Lovisa pekade ut från planet efter vi landat och ropade: "Titta mamma, vilka fina palmer!!". Det var ungefär 30 år sedan jag ropade samma sak till mina föräldrar på samma plats. Lustigt.
Flygresan var ett litet äventyr och morgonen flöt inte på som räls direkt. Klockan ringde klockan 04, så långt allting gott. Pappa var så gullig och körde oss ut till flygplatsen (han är ändå vaken då, som han sa...).
Väl på flygplatsen började hjärtat banka hårt när jag upptäckte att vår flight inte stod med på tavlan över Departures. Jag hann tänka mycket. Det är väl den 25 juli? Är flyget inställt? Men det visade sig att vi var på fel terminal. Ut igen och ta buss till rätt plats för att mötas av nästa kaos med trasiga bagageband och riktigt dålig stämning i kösystemet. När väskorna väl var incheckade skulle vi växla pengar. Lång kö igen. När vi äntligen kom fram var kortmaskinen sönder så de tog bara emot kontanter. Nu började det bli bråttom. Växlingen fick vi hoppa över och i stället gå direkt till planet.
I kön var det en liten bebis som skrek så lungorna höll på att spricka. Oscar kommentar var: "Bara vi inte hamnar brevid den bebisen". Och var hamnar vi? Jo, precis raden framför förstås! Och jag kan säga att skrikandet utanför gaten var bara uppvärmning för den bebisen. Jag har aldrig hört en bebis skrika så högt och så länge. Oscar satt och höll för öronen, Christoffer satt paralyserad med stirrblick och gick inte att kommunicera med, Lovisa var rätt oberörd och jag körde svenska stilen, typ låtsas som jag inte märkte nåt. Men i själva verket hade jag panik inombords. Jag älskar inte att flyga, och det där ylandet fick mig att känna mig oerhört olustig och egentligen ville jag skrika likadant..... Bebisen somnade till slut av utmattning och väl nere på marken igen så upplevdes situationen som ganska banal.
Nu har vi bytt badbryggan mot plagen, Fantan mot Orangina, lågskor mot högklackat, osminkat mot uppiffat, kavring mot baguette, makrill mot moules, grustennis mot beachtennis, morgonjogg mot morgonsim, möss mot ödlor och vatten mot vin. Även om Sverige är som bäst när sommaren är fin, så är det ett stort miljöombyte att komma hit. Lite glitter och glamour för ett par veckor är riktigt skoj!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0