Svart bälte i shopping
Var ska jag börja? Det känns som om vi gjort hela Bangkok på lite mer än 48 timmar. Inte konstigt att den härliga gårdagskvällen ebbade ut i ett familje-praktgräl. Det tar på krafterna att vara i den här pulserande kaos-staden och vi har dessutom varit tillsammans i mer än två veckor. Dygnet runt. Så en liten rensning av luften var välbehövlig. Men i morse vaknade vi som fyra nyponrosor, redo för ännu mer shopping och sightseeing. Temperaturen var dock extremt hög, så templet gjorde vi nog på 30 minuter. Både Oscar och Lovisa var alldeles röda i ansiktet av värme och ville bara hem till vår underbara hotellpool. Och vi tackade inte nej, så ett par timmars laddning vid poolen gjorde att vi sedan orkade med Weekend Market - världens största marknad. Jag kan inte med ord beskriva hur mycket folk och konstiga saker som såldes på denna marknad. Vi fick ganska snart panik igen och tog oss snabbt till ett varuhus med air-condition....
Vi har som sagt hunnit med massor här i Bangkok. Julklapparna är färdighandlade, vi har åkt skytrain, tuk.tuk, taxi, ätit enkel, ätit lyxigt. Medvetet hade vi undvikit att ta reda på vad buffén på Hotel Oriental kostar, så notan efter en magisk kväll på deras terrass (och drinken på Ban Yan Trees's takbar utomhus 196 meter upp i luften) vid floden blev lite av en chockupplevelse. Känns som det kostade lika mycket som resten av restaurangkontot på den här resan.... Men det blir ett minne för livet. Liksom de gånger vi blivit grundlurade av dessa lömska thailändare. Sånt man kan skratta åt i efterhand men som inte är så roligt just för stunden!
Bangkok har varit en underbar avslutning på denna fantastiska resa! Vi längtar redan till nästa familjeäventyr.
Lite pixelminnen från Koh Mak
Enkel livsstil
På lilla Koh Mak finns inte mycket till kommersiellt utbud. Faktiskt typ ingenting. Men det viktigaste finns, som tak över huvudet, underbar mat och sällskapet av min härliga familj. Mycket mer än så behöver man egentligen inte. Gårdagen gick mest ut på att såsa runt, ta lite massage, upptäcka ön lite till, äta och bada.
Idag åker vi tillbaka till den större ön Koh Chang, bara för en natt, för att sedan åka vidare till Bangkok. Nedräkningen har börjat...
Ny plats att minnas
Så har vi kommit till den lilla ön Koh Mak, cirka en timmes båtfärd från Koh Chang. En ganska liten, men mycket vacker och charmig ö. Vädret har väl varit lite si och så idag, men vi har ändå fått njuta av desto vackrare miljö. Igår kväll avslutade vi vår vistelse på Koh Chang och Kai Bai Beach med ytterligare en kalasgod middag på mysiga Porns. Det var en alldeles underbar kväll med en solnedgång som vi kommer att minnas för alltid.
Tyvärr är det lite problem med internetuppkopplingen här på lilla Koh Mak, så bilder får jag komplettera med så snart det fungerar. Under tiden kan ni hitta bilder på Facebook.
Ord känns överflödiga
Men jag kan säga att vi kommit in i lunken rejält. Så pass att vi sicksackar mellan maneterna i havet och ormarna i trädgården....
I morgon går färden vidare till Koh Mak.
Bajskorvar som vedträn
Klockan tio på förmiddagen blev vi hämtade av en bil som tog oss till en elefantlodge. Det var länge sedan jag var så pirrig för något. Inte ens när jag skulle åka fritt fall tilt. I Sverige känns allt så säkert och tryggt men här är allt lite hipp som happ. Lovisa skulle absolut rida med pappa (det är han som gäller när det är något läskigt på gång där det kan tänkas behövas muskler - det är bara det att han såg lika livrädd ut som jag...) och jag och Oscar fick "åka" tillsammans.
Det började med att vi fick klättra upp i typ ett torn för att överhuvudtaget kunna komma upp på elefanterna. Sedan, tro det eller ej, spände de fast oss med ett bilsäkerhetsbälte i stolen. Då blev jag ännu mer skakis. Om man inte har säkerhetsbälte i bilarna, hur farligt måste det då inte vara att rida elefant?? Och vad gör jag om elefanten börjar skena och skrika och ha sig? Många planer smides i huvudet, på olika möjliga scenarion som skulle kunna uppstå...
Det var verkligen inte sådär turistigt som man skulle kunna tänka sig, utan det var verkligen våra två elefanter som traskade iväg ihop in i regnskogen. Det var nästan den största behållningen - att få komma in i denna djupa regnskog i hettan, bland äkta lianer. Christoffer och Lovisa såg också en riktigt giftig stor orm precis bredvid sin elefant längs vägen.
Det som var mest misslyckat av allt var att jag glömt ladda kameran, så tre bilder var vad jag fick med som minne. Tyvärr kunde jag inte dokumentera när de modiga killarna i familjen, i slutet av turen, red "barabacka" ner i vattnet och badade med elefanten. Det var fantastiskt att se hur de badade tillsammans och elefanten dök ner med hela kroppen och huvudet, sprutade vatten med snabeln och var alldeles lycklig. Mindre fantastiskt var de extremt stora bajskorvar som elefanten la av i vattnet....
Det här var verkligen ett minne för livet. Efter det här äventyret fick vi åka "hem" till vår lilla strand och ta igen oss med massage, paraplydrinkar och sedan lite shopping!
PS. Vi hälsade extra mycket till elefanterna från Matilde och mormor, precis som vi lovat!
Vad hände med engelskan?
Igår kväll gick vi barfota i strandbrynet tills vi kom till en avlägsen plats längst ut på udden. Det heter Porns Bungalow och har en alldeles fantastisk restaurang. Det var svårt att ta bra bilder i mörkret, men på plats lystes den spektakulära miljön upp av lyktor och levande ljus. Vi satt runt ett bord på golvet och njöt, ännu en gång, av billig mat som smakade utsökt!
Idag hamnade vi på en riktig "hippie"-del av Koh Chang. Musik, vita stränder och skön stämning. Där åt vi lunch innan vi avslutade beöket med dopp i havet.
Men höjdpunkten idag var massagen och att se Lovisas lycka över att få hela håret flätat.
Vi har fortfarande roligt åt Thailändarnas engelska och man blir inte bättre än sin motståndare. Idag när min massör tappade balansen och trillade lite över mitt ben sa hon: SOLLY! Och vad svarar jag då? Jo: -NO PLOBLEM!
Hängslen och livrem
Vi lämnade paradisön Koh Samet igår efter fem underbara dagar. Hotellet var fantastiskt och vi rekommenderar det varmt till alla! Oscar som är ganska lättimponerad av kändisar (liksom sin mamma) blev riktigt mallig när han fick veta att svenska kungen och drottningen varit på hotellet och badat i samma pool.
Taxifärden till Koh Chang tog ca två timmar och började inte så bra. När vi installerat oss i bilen, med en tandlös thailändare till chaufför, och skulle sätta på oss bältena så fanns det förstås inga bälten. När vi frågade varför så fick vi ett flummigt svar på thailändska att man kunde hålla i sig om det hände något....
Jag ville självklart byta taxibil men blev nedröstad av hela familjen, så det blev till att göra hemmasnickrade bälten.
Taxifärden började rätt bra, men gick ganska snart över styr. På en mycket olycksdrabbad väg, enligt hörsägen, som slingrade sig upp över ett berg satsade han på att köra om i en skarp kurva. Då blev mamma Eva-Lotta ilsken och sa till på skarpen, och då lugnade han ner bilkörningen i några minuter. Så där höll det på.
Väl framme visade det sig att vi kom till hotellet en dag för tidigt, men det gick att ordna. Rummet vi skulle ha låg på den mörkaste delen av trädgården och hade utsikt mot sopor. Så det blev till att byta, och det slutade rätt bra även om det var svårt att leva upp till upplevelsen på Koh Samet.
Här fanns det varningsskyltar uppsatta i trädgården att se upp för fallande kokosnötter, eftersom det blåste rätt bra igår, och likaså varningar för farliga strömmar i vattnet. Och när vi badade stötte vi direkt på läskiga maneter. Det var faktiskt lite svårt att acklimatisera sig till den nya platsen men nu börjar vi komma in i lunken. Dagens höjdpunkt var solklart elefantungen som kom och badade vid vår strand. Den var oerhört söt, lite skadad och lämnad kvar av sin mamma som blivit dödad i tjuvjakt. Koh Chang betyder just Elefantön och vi ska självklart rida på elefanter en dag.
Efter några upplevelkserika dagar i Thailnad kan jag lätt konstatera att thailändarna inte ser lika allvarligt på livet. Här åker man utan säkerhetsbälte i bilen, fyra personer på moppe utan hjälm, sätter sig gärna under en palm vars vajande trädkrona dignar av kokosnötter, kör om i kurvor - listan kan göras hur lång som helst. Som svenks vill jag ha bälten, hjälm och garantier. Frågan är bara vilket som är sundast?
Så mycket bättre - när vi är tillsammans...
"No wolly, madaaaam, no waves!" Vinden friskade på rätt bra idag, och solen sken. Eftersom vi vet att Lovisa's bästa gren INTE är att åka båt, så ville vi försäkra oss om att det inte gick för höga vågor på havet. En hel dags öluffande med höga vågor skulle ge oss problem resten av resan, om Lovisa blev (om möjligt) ännu mer rädd.
Men det tog inte lång tid innan vi insåg att vågorna var höga. I början blev Lovisa lite spak, men vi hade bra flytvästar och han som körde båten var i klass med storebror, så hon blev snart lite kaxigare. Dessutom var det varmt i luften och vattnet som ibland sköljde över oss ännu varmare.
Vi är glada att vi gjorde utflykten. Det är sådant som vi fick uppleva idag som ger minnen för livet. Snorkling bland massor av färgglada fiskar, utan en massa färgglada turister vid sidan om. Öde stränder och smarrig lunch som båtkaptenen tillagade vid en av öarna. Vi avslutade utflykten med att besöka fiskmarknaden där vi, med livet som insats, fick titta på alltifrån Nemo-fiskar till två meter långa sköldpaddor och hajar. Alla livs levande.
Koh Samet har överträffat våra förväntningar. Vi har fått en inblick i hur de verkligen lever här. Ingenting är anpassat efter turister, hela ön är en nationalpark och den enda trafik som finns på lergatorna är taxiflakbilar och mopeder. Nu är det väl drygt 10 år sedan Christoffer och jag var här sist, men Koh Samet är ändå mer oexploaterat än vad Phuket var då. Men borta verkar longtail-båtarna vara. Ersatta med snabba motorbåtar. Synd, tycker jag, även om jag inte skulle velat sitta i en longtail-båt just idag....
I morgon bär det av till Koh Chang. Och där vet jag ingenting om hur internet-uppkopplingen fungerar. Så, kanske på återhörande....
Mycket skratt!
Den här dagen har fortsatt i lugnets tecken. Jag sov extremt dåligt i natt. Allt som kunde bli fel blev fel. För varmt, för kallt, man som snarkade, barn som gick fram och tillbaka, kissande, konstiga ljud, skrikande grodor, mardrömmar. Ja, jag vet inte vad som flög i mig.
Men efter en LÅÅÅÅNG frukost, pallrade vi oss till solstolarna under palmerna, trotsade molnen och njöt av bra böcker, spel, snorkling och lek. Det är så härligt att bara få vara tillsammans. Vi har så kul ihop. Humor! Skrattar åt Thailändarnas märkliga kommentarer. Som när vi frågade efter vilka DVD-filmer man kunde låna (vi hade läst det i broschyren på hotellrummet), så svarade hon: "I am sooo solly, madaaaaaaaam, we don't have today". Så då frågade jag när de trodde filmerna skulle finnas? "Maybe in two-three mooooonths, I don't know. Solly, madaaaam".
Eller när vi skulle betala middagen och vi skulle utnyttja erbjudandet om en gratis pizza. Så kom servitrisen fram och frågade vänligt vilken pizza vi ville ha gratis? Mitt svar: "Den som är dyrast". Hennes svar: "No ploblem, madaaaaam. Are you sure the most expensive for fleeeee?" Den frågan hade vi aldrig fått i Sverige. Där är alltid det som är billigast gratis. Så gulligt här!
Sådant skrattar vi MYCKET åt!
Sen är jag så fascinerad av hur ociviliserat det är här!!!! Fantastiskt att få uppleva den här delen av världen. I kväll har vi njutit av middag direkt på den lite större stranden i byn bredvid. Kvällsdopp, lyktor, kall öl, Thai-mat och tokig bilfärd på flak!
Äventyret har börjat!
Vi sitter nu samlade runt middagsbordet på vårt mysiga hotell, och konstaterade just att det var ca sju månader sedan vi bokade den här resan. Och nu är vi äntligen här. Resan gick som på räls. Höjdpunkten var faktiskt den mysiga middag vi åt på "nya" Arlanda-terminalen. Vi hade tagit oss gott om tid för både middag och shopping i lugn och ro.
Planet vi flög med var nytt och fräscht och till barnens stora förtjusning fanns TV-skärm till varje stol, med både musik, TV-spel och massor av filmer att välja mellan. Dock får vi nog mer användning av det på v
ägen hem, för vi hade ju en nattflight hit och vi sov alla som stockar. Till och med jag!
Men nu är vi här, på ön Koh Samet. Vi njuter av god mat, nya dofter och en alldeles "egen" liten vacker vik. Det är så underbart tropiskt här, och alldeles oexploaterat fortfarande. Idag skulle vi ta "taxi" in till civilisationen och den lite större stranden, för lite shopping. Det blev en rolig upplevelse, för de så kallade vägarna var av trampad jord med stora håligheter i efter allt regnande som drabbat Thailand den senaste tiden. Väl inne in "staden" så var det mest skjul och gaturestauranger. Oscar som hade sett fram emot lite shoppande blev alldeles tyst i säkert en timme. Christoffer och jag konstaterade att Oscar är inte så mycket för oordning, kaos och "billigt". Men han försökte hålla god min, och verkade mer nöjd när vi fick njuta av en timmes massage under palmerna på stranden. Vi fick massage hela familjen samtidigt, på rad. Priset? 40 kronor per person. Det var så härligt!
Efter det njöt vi av Thai-mat på en strandrestaurang. Priset? 10 kronor per person.
Resan har börjat strålande, även om vädret idag kanske inte varit just så. Lite mulet men 30 grader, och alldeles lagom start. Men i morgon hoppas vi på mer sol!
Cityhelg!
Det var länge sedan min man överraskade mig. Desto roligare när det väl sker! Igår kväll var vi ute och åt med sex nära vänner på Grill. Härlig stämning på restaurangen med live-musik och massor av folk. Maten var underbar - jag avnjöt tonfisk-sashimi som man grillade själv vid bordet, med friterade sushi-bitar och tre olika såser. Desserten bestod av choklad med hallonsås och kaffeglass. Allt tillfredställde smaklökarna.
Därefter tog vi oss till Hotel Skeppsholmen som min man bokat i smyg. Det kändes lite extra speciellt eftersom det var i just de lokalerna vi hade vår bröllopsmiddag. Då var det sjöofficersmässen där, numera är det hotell. Vilket läge! Precis vid vattnet med parkområde kring byggnaderna och ändå så nära city.
Den stora behållningen var frukosten! Kan inte nämna en sak som jag saknade. Och miljön var intim och avkopplande. Hade det inte varit för att vi kom hem klockan två på natten, så hade jag kommit hem utvilad. Men nu är jag bara "lycklig"...
Mot nya äventyr
I två dagar har jag somnat och vaknat med ett leende på läpparna. Jag fick jobbet jag så gärna ville ha! Och jag tror att jag lyssnat på mig själv ordentligt denna gång. Gått på magkänsla! Processen har varit extremt lång. Christoffer och jag minns när vi stod på mammas och pappas altan i juni, och jag visade honom platsannonsen som tilltalade mig så. Nu har det gått över tre månader, och sex intervjuer, två tester och ett case senare så är jobbet mitt.
Man skulle med tanke på denna process tro att det är VD-rollen jag är ute efter. I själva verket är det som assistent till han som är koncernchef på Proffice, Lars Kry. Lovisa har gjort sin egen tolkning av mitt nya jobb och sa stolt till sina två kompisar igår att "mamma har fått ett nytt jobb som betjänt åt en chef". Oscar uttrycker det på ett lite annat sätt "mamma ska vara chefens högra hand".
Och visst, det blir nog lite av allt. Högt och lågt! Arbetsuppgifter av assistent och support-karaktär, liksom egna större projekt som vi diskuterat. Jag kommer kunna ha stor användning av min bakgrund inom kommunikation och mest glad är jag att få in mer service i arbetet! Jag kommer att ha en nyckelroll på Proffice med en inblick i verksamheten som få har, och dessutom verkar Lars enormt inspirerande så jag är övertygad att jag kommer att lära mig massor av nytt också!
Oscar och Lovisa har varit SÅ engagerade i detta jobb. Det har varit lite som uttagningen till Idol eller så. Till slut blev det nästan lite jobbigt, för jag kände att de skulle bli mer besvikna än jag om det inte blev något! Och deras glädje var näst in på lika stor som min när jag fick reda på att jobbet var mitt.
Men igår hade det sjunkit in lite, och Oscar frågade lite tyst om han inte kommer att få träffa mig lika mycket nu? Jag förklarade för honom att bara för att jag ska börja jobba så kommer jag inte försvinna, och att barnen alltid kommer att vara det viktigaste för mig. Men att det kommer bli en stor förändring för hela familjen.
Nu är det lite min tur att göra något för min egen personliga utveckling. Jag är enormt peppad och tror verkligen att det här kommer att bli toppen!
Jag var tvungen att ta ett kort på Lovisa i bilen i morse. Så söt, och så liten fortfarande i bilens stora fåtölj.
5 sekunders dödsångest
Det var som om djävulen flyttat in i min kropp igår på Gröna Lund. Eller så var det en helt vanlig 40-årskris. Hur som helst, så utmanade jag mig själv i konsten "att åka karuseller som jag egentligen inte vill åka"!
Storebror Stefan var klart bidragande till att jag överhuvudtaget satte mig i Fritt Fall med Tilt (dvs när du är längst upp på toppen, 80 meter upp i himlen, tippas du först framåt en bit för att sedan störta mot marken). 0-110 km/h på 2,5 sekund... Jag misstänkte innan jag åkte upp att det var höjden som skulle vara värst. Men det gick riktigt bra. Antagligen för att det är så högt att man helt tappar begreppet. Sen kom djävulskapet! Lutningen framåt, som fick mig att känna det som att jag skulle glida framåt och störta, och sen FARTEN! Det går inte att beskriva med ord. Jag försökte skrika men det enda som kom fram var något slags väsande avgrundsljud. Hela kroppen kändes urblåst och tom, och jag hann tänka "varför bromsar de inte?" Döden var nära i några sekunder.
Sedan när vi äntligen var på marken igen kom personalen fram och knäppte upp mig och log sitt vanliga service leende som om ingenting särskilt hade hänt!! Förutom att jag just höll på att dö då! Det var bara att kliva ur på darrande ben och det var tur att jag hade storebror att stödja mig på!
Men tro nu inte att jag gav mig med detta! Nej, när jag pustat ut en stund övertalade Oscar mig att kliva upp i Extreme! Extremt snurrigt! En arm med många armar som allihop snurrar åt olika håll – upp och ner och runt, runt. Det var bara att blunda och hänga med, i en karusell som ALDRIG tog slut.
Igår kändes berg-och dalbanan och rock-jet som rena rama spa-behandlingarna! Och det var en lite stolt Eva-Lotta och lyckliga barn som lämnade Gröna Lund efter sex timmars soligt äventyr tillsammans med Lundströmarna.
En helg passerade just. Och inte vilken helg som helst: tjej- och killmys, fiske, bad, bastu, val, Gröna Lund, brasa, massage, spikmatta och en mycket trevlig middag hos familjen Fredriksson!
Tjej- och killmys!
Den manliga delen av familjen fortsätter sina äventyr. Denna gång gick färden inte längre än till Dalarö och en fin liten insjö. Där blev det fiske med tre andra pappor och deras söner. Totalt fick de väl ungefär tjugo laxöringar i varierande storlek. Några av dem tillagades över öppen eld igår kväll och avnjöts på plats, innan vedeldad bastu och bad tog vid. Det var nog trötta killar som stupade i säng i stugorna vid sjön. Sen upp i ottan för att fortsätta fiskelyckan.
Under tiden hade Lovisa och jag tjejmys hos Majsan och Rebecka. Vi avnjöt god mat, mustigt vin, Idol och massor av skratt och tjejsnack. Både Lovisa och jag stormtrivdes i skönaste sängar i gästrummet och mumsig frukost.
Lovisa lyckades under kvällen klämma ur sig ett par härliga kommentarer:
1. När Lovisa såg den goda maten Majsan höll på att förbereda, kläckte hon ur sig: "Vad kul att få äta något annat än Chicken Mc Nuggets" till middag här. Vi får alltid det, eller hamburgare".
2. "Majsan, du och mamma har samma frisyr. Det är liksom helt mörkt där uppe i benan och sen ljust resten."
Tur att vi var hos just Majsan, som har världens härligaste humor och är en underbar vän!
Ny dress code i "Negerbyn"
Vår fina Oscar, som man skulle kunna tro är på väg till internatskola...
Vi tycker att stilen har blivit lite slapp här i Tallrisparken bland barnen, så familjen Ramfors försöker införa en något striktare dress code. Men ingen nappade igår när vi gick runt och frågade vad grannarna tyckte...
Skämt å sido, i dag sticker grabbarna i familjen till London, och ska bo på något så tjusigt som en Gentleman's Club, och där får man endast ha kavaj och slips - oavsett ålder. Oscar tycker nog att det ska bli en kul upplevelse men känner sig som en clown i de ihoplånade finkläderna. Jag kan förstå honom.
Resan är en kombinerad 10-års och 40-årsresa, som Oscar och Christoffer blir bjudna på av farfar och farfars tvillingbror som också följer med. Helgens stora event är förstås fotbollsmatchen de ska se på lördag. Premier League med favoritlaget Arsenal på ena planhalvan.
Killarna är så förväntansfulla och jag är verkligen glad för deras skull! Lovisa och jag får njuta av en mysig tjejhelg med pyssel i barnens nya rum.
Vive la France
Slutspurt
Som vanligt när semestern börjar lida mot sitt slut, så kommer man på saker som man vill hinna med innan hemfärd. Så det blev en middag i torsdags kväll med lite vänner som också är här nere, och igår blev det Cannes för både strandbad och shopping.
Middagen var trevlig. Frågan är bara hur man kan lyckas pricka in den enda regnskuren på hela vistelsen just när våningen är full med folk och middagsbordet dukat? Så det blev grillning under solparasol....
Med lite trötta ögon åkte vi så in till Cannes morgonen därpå. Oj, vad det börjar fylla på med folk här nere nu. Men vi lyckades hitta en liten strandplätt för våra saker. Och i vanlig ordning slog sig Oscar och Lovisa ner i de bekväma strandstolarna medan Christoffer och jag fick nöja oss med sandiga handdukar (vaddå curling?).
Shoppingen i Cannes var lika kul som vanligt fast med lite mindre pengar än vanligt. Det blev mest fönstershopping och studiebesök i finaffärer som Prada. Lovisa slog sig glatt ner i en vacker soffa, tog av sig skorna och la upp sina sandiga fötter i soffan och la av en ljudlig rap. Då kände jag att det var dags att gå ut, med arga blickar från personal och vakter i ryggen....
Kvällen avslutades med restaurangbesök, och lycka för Oscar som fick avnjuta en alldeles egen crème brûlé - hans nya favorit!
Le Levandou med omnejd
Med trötta ögon bar det iväg på utflykt igår igen. Den här gången en lite längre tur, nämligen bort till Le Levandou med omnejd. Där njöt vi av vacker miljö, fantastiskt klart hav och varandras sällskap.
Det började lite svajigt med att vi åkte fel. När vi väl kom fram var det så där olidligt varmt, så att alla var på rena rama pisshumöret! Men efter mat och svalkande bad var vi som nya människor igen.
Ett hett tips är stranden L'Estagnole- domaine de léouble - en strand som mer eller mindre bara de infödda känner till. Den ligger strax väster om La Levandou, och vi missade den tyvärr pga att min käre man vägrade åka åt just det hållet.... Men vi hamnade på en härlig strand vid Cavallaire och hade en toppendag!
En kväll med vänner på "vår" strand
Vi har en strand här i närheten, som av någon anledning kallar för Thailandstranden. Antagligen för de härliga klipporna runt omkring, det klara vattnet och det för området rika fisklivet.
Igår utökade vi vår tradition med Alexandersons från att ta en eftermiddagdrink på stranden till att bjuda in några fler familjer och avsluta drinken med middag på den mysiga strandrestaurangen. Behöver jag säga hur otroligt mysigt det var med boule (pétanque), gåslever, champagne, barnsnacks, god mat och kvällsbad. Och utsikten över hela Cannes-bukten och yachter som i vår fantasi tillhörde Brangelina eller kanske Beckhams?
